Pastorn är på väg hemåt från ett drypande göteborg hjälpligt betryggad att båten kommer att flyta även i år. För att undfly pöbelns envetna snattrande drömmer han sig bort i det förbirusande landskapet utanför. Plötsligt blir han varse havet, och med lite god vilja och en stor portion fantasi anar man faktiskt kristiansand där längst bort där horisonten kröker sig.. Han fantiserar om hur han med berått mod skall ge sig i kast med böljorna som står höga som ryggsäckar, hur han tampas mot elementen i en klädsam sydväst, (klädesplagget eller vindriktningen) hur båten kränger och kastrullerna flyger medans gäddor hoppar jämte båten på dess färd, och hur han vid framkomsten till norge möts av en hyllningsprossesion spelandes trumpeter och med rosenblad i vattnet, kan tänka simmar någon norrman ut och hänger en blomsterkrans kring pastorns muskulösa hals.. I tåget till skåne snattrar en japansk barnfamilj medans en surmulen tonåring flärpar på sin pekskärm, en sysselsättning som för övrigt majoriteten av sveriges befolkning verkar ägna merparten av sin fritid med enligt vad pastorn erfar av senaste dagars iakttagelser.
